På andra sidan jorden, på andra sidan stan finns ingenting att göra, så jag har sovit hela dan… 

Här finns så mycket vackert som jag inte kan se, jag drar mig sakta undan och solen verkar följa med. Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är, det regnade idag och det finns säkert en mening med det. Långa nätter, där ute finns en värld av långa nätter och jag sitter vid fönstret i min lägenhet och blickar ut över stadens alla ljus. Och här sitter jag, söta lilla rara underbara, oskuldsfulla jag och spar sig till en man som kan älska som bara kärlek kan. Jag vet vad som måste göras men ändå så sitter jag kvar här. Och det skrämmer mig att det inte leder nånstans. Jag vet att måste ta steget…

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut men jag har faktiskt börjat om på nytt. Du är kvar med samma folk, kvar med samma man och lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder. Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus. Det är att leka med eld när du drar upp det här igen för du ser i mina ögon att jag försvann för längesen. Det finns ingen att behaga, inget att förklara, inget att försvara, jag gav upp för länge sen…

Sen är jag så jävla feg att jag viskar men du hör säkert ingenting alls...