Ingenting blir som man har tänkt sig, ovanligt va?! Det verkar som om allting går i cirklar, runt. Fast att jag har varit snäll och delat med mig av mina erfarenheter och upplevelser, sådana som jag inte vill vara med om igen, så kommer de tillbaka hela tiden. I just don´t get it?! Som jag ser det nu, ser jag inte alls nå ljust på framtiden, var den har att tillföra mig. Det är bara som ett mörkt hål just nu, som jag håller på att ramla ner i. "Man ska säga inte" - Tomas Di Leva har nog rätt ändå i vad han säger man ska säga inte, för då verkar allting fungera. Men om jag då bestämmer mig för att inte hitta det jag söker, hittar jag det då?

Tio minuter, in, fem minuter värktabletter, tio minuter läkaren kommer in, tio minuter senare ett par kryckor 260 spänn! Kvart senare förlossningen, fem minuter röntgen, tio minuter akuten, 30 minuter hemfärd utan en läkares utredning. Just så kan man sammanfatta min resa till Gävle i fredags. Det var 9 st före mig på ortopeden på akuten och det kunde ta hela natten, så då körde jag på min kroniska sjukdom som ibland kan vara bra att ha! "Jag har diabetes och måste hem och ta all min medicin så ja kan inte stanna, så då fixade de att läkaren kollade röntgen och konstaterade att inget var brutet. På väg ut på kryckor och svettig matchdräkt, möts jag av en Linköpingsspelare med öppna armar, tills han upptäcker att jag inte är hans lagkompis, då vände han och skämdes rejält och hela spelarbussen asgarvade, även jag och mamma!

Om det är som jag befarar så blir det den tredje DM-finalen på raken som jag missar pga skada. Trist som tusan, eftersom dessa finaler är sjukt roliga att spela. Men man ska aldrig säga aldrig, men tror INTE det fungerar.

Sol, sol, sol - Ja, tack!

Dagens lunch var ändå höjdpunkten hemma hos mig, sjukt god Chicken soup! Magen börjar sakta men säkert fungera igen efter en massa strul och sjukdom. Tackar...

Hej och dö - korv med bröd!