Igår började helvetet igen.. Pumphelvetet slutade fungera natten mot måndag, eller själva infusionssetet.. Det är alltså slangen in i kroppen från pumpen. Ingen insulin kom in i kroppen. Det resulterade i att jag mådde skit börjar vaknade upp på måndag morgon. Men pallrade mig iväg till jobbet trots att jag vet att jag kmr må pyton! Efter det åkte jag hem och bytte insticksställe och tog mig ut på en ridtur med syster och mamma för att få lite luft. Allt kändes bättre när ja kom hem och jag somnade direkt när ja kom hem vid 7. Vaknade upp vi 4 på natten och samma visa om igen. Jag fick alltså inte en droppe insulin in i kroppen= mår skit. Upp och byta stickställe och proppa i sig insulin.. När klockan ringer för uppstigning till jobb så är kroppen helt utslagen och jag orkar knappt ta mig ur sängen och gå på toa :/ denna känsla önskar ja inte ens min värsta fiende för man mår skit. Som om man nått botten av sitt liv och om jag inte visste att det blir bättre så skulle det kanske inte sluta så bra...sant! Inge jobb idag och det ger en ångest då jag jobbar inom ett yrke som handlar om tt hjälpa människor och jag kan inte vara där. Ångest ångest ångest fy fan! Nu mår jag bättre och längtar tills jag får slänga på mig arbetskläderna och jobba imorgon igen :)

Detta har hänt ganska många gånger de närmaste veckorna, att ja inte får in nå insulin i kroppen. Så nu väntar jag på att få nya grejor så att allt ska fungera igen! Det är trist och jobbigt när detta händer men det är tyvärr inget ja kan göra åt det! Tur att de jag jobbar med är så snälla och förstår!

FUCK DIABETES!